mudhoney's

Jag glömde lunchlåda till jobbet idag. Jag stekte kycklingfile igår och la i en lunchlåda men sedan glömde jag att göra något mer. Och så glömde jag det imorse med. Så nu sitter jag här och är hungrig. Jag försökte få min chef att köpa med sushi från stan men han visste inte om han skulle hinna. Restaurangen i byggnaden är ett skämt. Idag serveras kycklingsoppa med avokado och kålpudding med potatis. Och det serveras i stora plåtlådor som står och håller värmen mellan 11.30 och 14.00 så är man inte där 11.30 (vilket inte jag skulle vara idag eftersom klockan redan är för mycket) så är det inte bara äckligt utan också alldeles mosigt.

Idag är det kanelbullens dag. Det insåg jag när jag öppnade facebook/aftonbladet/blogg.se etc - internet överhuvudtaget. Blev inte alls sugen. i-n-t-e a-l-l-s... Det måste vara fördelen med att missbruka någon olagligt (om man nu ska leta fördelar/nackdelar). Hur ofta går man in på aftonbladet och ser :"Kokainets dag!" följt av en massa bilder på prydliga linor i olika längder och färger. Och kanske lite recept? " Blanda en del kokain med en del heroin och vips så har du en speedball - fem getingar rakt av, bjud in alla du känner! (Eller det kanske är expressen som har getingar?) Dessutom är det billigt. För pengarna som jag hade lyckats sno ihop en sats kanelbullar hade jag inte ens kännt av kokainet som gick att köpa för samma pengar. Och för pengarna som jag hade behövt för att känna av kokain hade jag nog dött av alla kanelbullar som jag hade kunnat köpa (och äta) för samma summa. Så det kanske går jämt ut i längden ändå.


Knappast. Men det är precis vad en sockermissbrukare får gå igenom - varje dag! Speciellt idag när det är kanelbullens dag. Och bilden knåpade jag såklart ihop i photoshop. Tänkte bara så att jag inte får en arg redaktör efter mig och sådär.

En sockeravtändning, alltså en riktigt sockeravtändning när man går ner till max 5% kolhydrater om dagen, går att likna vid en heroinavtändning (enligt närstående som har gått igenom båda). Dessutom vågar jag nästan säga att socker skadar kroppen mer. Sedan skadar säkerligen livstilen som heroinmissbruket medför mycket mer men som ämne så vågar jag nästan säga att socker är mer skadligt än heroin. Dessutom blir man smal av heroin.

Shit vad sen jag är.

Sitter på jobbet och äter ungsbakad lax med brysselkål. Nu är ni avundsjuka va? Jag förstår det för det här var ju värsta lyxmåltiden. I love it...

En dag i taget kanske är ett bra motto... Så känns det inte som en evighet...

Idag tror jag att jag klarar mig. Står på 1288 kalorier (får äta 1300) och är nog mätt. Tror jag. Jag har så svårt att känna efter. Jag hade lätt kunnat gå och göra en smoothie men då hade jag trillat över gränsen. Inte mycket men lite och det är onödigt.

Det som är så himla löjligt är att jag hade kunnat dricka en smoothie bara jag hade gått ut och gått i 40 minuter. Men det orkar jag inte för nu har barnen precis somnat och jag ska äntligen få lägga mig i ett bad och tvätta håret som jag inte har gjort sedan i fredags.

Måste försöka planera in några pass på gymmet i veckan, det ska gå. Jag vet att det finns tid. Inte så mycket som min "allt eller inget-hjärna" vill men lite är bättre än inget. Lite är bättre än inget... Det är också något som jag borde bli bättre på att fatta.

Ok, eftersom jag lite omedvetet tog det där första steget (och några till) i 12-stegsprogrammet (som är till för alkoholister och narkomaner i första hand men ska funka på alla sorters missbrukare) så tar jag ett till när jag ändå håller på. Jag lägger korten på bordet och visar exakt hur illa det är. Jag har klippt och klistrat i min kurva från viktklubb. Den börjar mitt i min stora viktnedgång eftersom jag inte blev medlem förrän när jag började träna, vilket var i juni 2008 och jag vägde 86 kilo.

Här är den hemska sanningen. Jag har aldrig sett det såhär förut, det här kanske kan få mig att vakna.

Jag har INGEN självdisciplin. Eller den finns någonstans inom mig men just nu är jag helt av banan. De senaste två åren har jag kämpat som en idiot i perioder. Jag går in för det stenhårt första dagen och så håller det i i några dagar, max några veckor. Som någon jävla jojo-bantare. Det är ju patetiskt. Det räcker att jag fuskar en gång och så tror jag att det är kört så då är det lika bra att ge upp. Och så ger jag verkligen upp genom att trycka i mig skitmat i flera veckor. "För det är ju ändå kört". Jag är ju inte dum, jag vet ju att det inte funkar så. Det var som när jag vägde 110 kilo. Det är jävligt avlägset att väga 110 kilo och tro att man någonsin ska nå sin idealvikt på 60-65 kilo (jag vet inte vad jag har för idealvikt). Men jag minns att jag tänkte att: Sätter jag igång nu så har jag åtminstone kommit en bit på väg om ett halvår. Sätter jag inte igång nu så väger jag fortfarande 110, eller mer, om ett halvår. Sen så kom den där dagen när jag ställde mig på vågen och den visade 69 kilo (för längre än så kom jag inte innan det vände igen). Då var jag väldigt tacksam att jag hade tagit det där beslutet. För annars hade vågen visat 110 kilo den dagen med.

 

Ska sätta upp den här bilden på kylskåpet så slipper ni se den fler gånger ;-) Men när jag tittar på den så vet jag ju att jag KAN. Jag kan ju. Varför förstörde jag det? Och varför klarar jag inte det igen?

I Juli förra året vägde jag 72 kilo. I december förra året vägde jag 87 kilo. GÅR det ens?! Hur är det möjligt? Sedan har jag jojjat mellan 80 och 87 sedan dess, min viktkurva på viktklubb är bara pinsam att se. Och jag vet inte HUR många gånger jag har sagt " NU har jag hittat motivationen, NU ska jag fixa det. NU ska jag tillbaka och tänka rätt. NU har jag hittat rätt metod". Blaha, blaha, blaha. Jag kan knappt säga de orden längre, jag börjar nästan skratta åt mig själv för det är så patetiskt. LCHF kändes så jäkla rätt. Och ganska lätt. Men jag gick ner tre kilo snabbt och sedan stod det still. Och så var det enformigt. Sedan gick jag tillbaka till att räkna kalorier. Och det är egentligen det som funkar bäst för mig för då får jag äta allt. Förrförra veckan fixade jag jättebra men sedan kom fredagen och ungarnas fredagsmys. Jag KAN inte låta bli. ”Jag ska bara ta 25 g chips, det är 150 kalorier så jag klarar min gräns”. Men det gör jag ju inte. ”Ok, bara idag, så sköter jag mig imorgon” och så sätter jag i mig resten av påsen på 2000 kalorier. Döda mig. Sedan kommer lördagen med lördagsgodis. Och så trillar jag dit igen.

 

Sedan tar det tills onsdagen denna veckan innan jag återhämtar mig och börjar räkna kalorierna igen. Det fixar jag. Och jag fixar torsdagen med. Och jag fixar fan fredagen med trots att min mans kompis är här och alla beställer pizza och dricker cider. Då känner jag mig så jävla stolt och tror att det ska gå. Men så kommer lördagen. Och jag tänker ” Ok, bara idag, jag ska fan kunna ha en dag som jag får äta vad jag vill”. Så vi åker till "Godis på landet" och ALLT är gott. Och jag måste ha många av alla sorter för det är ju så jävla jobbigt att de tar slut (jag hatar verkligen mig själv). Så vi åker därifrån och trots att jag ”bara skulle ha lite” så väger min påse mer än resten av familjens påsar tillsammans... Och eftersom jag ändå har ”sabbat allt” så äter jag en alldeles för stor portion spagetti och köttfärssås. OCH två polarkakor med kantareller och skinka. Bara för att jag ska lyckas trycka i mig så mycket jag kan på min ”äta-vad-jag-vill-dag”. Jag hade så ont i huvudet av sockerchocken att jag knappt kunde somna sen. Och nu har jag världens bakfylleångest. Eller baksockerångest. Men jag har skött mig hittills idag.

 

Det är verkligen allt eller inget, jag måste missbruka något. Jag är en matknarkare. Det är ju det jag är.

Jag måste börja träna igen. Jag måste knarka träning istället. Det funkar bara jag kommer in i det (och nu skrattar jag åt mig själv igen). Hur många gånger har jag inte sagt det?

Igår "glömde" jag förresten bort hur man räknar kalorier.



Smörstekta kantareller på fullkornsmackor med creme bonjour vitlök. Och så ost på. Hundra miljarder kalorier minst. Kanske det godaste som finns. Men hade jag haft bulimi så hade jag nog spytt upp dem efteråt för lite ångest fick jag.

Hej, jag skulle bara snabbt vilja säga: DÖD ÅT LCHF. Jag mådde så BRA men jag vill aldrig mer äta ägg, ost ( där ljög jag) eller bacon. Så trött jag blev på det. Nu gav vi upp båda två och nu räknar jag kalorier igen. Det vet jag ju funkar. Men min mage mådde riktigt bra utan kolhydrater eller om det kanske är gluten? Jag ska fortsätta att ta det lugnt med det.

Men vad FAN. Stället jag räknar ut gram på räknade fel?! Deet är inte 2,8 g kolhydrater/95 g champinjoner. Det är FEM KOMMA ÅTTA. Tre gram fel. Det kom jag på efter att jaghade ätit 70 gram hallon, 65 gram creme fraiche och en ostpannkaka. Helt meningslös mat men jag var hungrig/sugen ( vet fan inte skillnaden). Blev så deppig att jag hade pajat allt nu så jag orkade bara räkna ihop kolhydraterna och jag klarar mig PRECIS. 19, 8 g på hela dagen. Resten vill jag inte tänka på men jag tror att det höll sig ganska lugnt ändå. Men fan vad onödigt med det där sista ändå. Jag är så skadad. På riktigt, helt skadad.

Middag

 

Blandfärs 200 g

Paprika 35 g

Champinjoner 95 g

Parmesan 10 g

Creme fraiche 35 g

paprikakrydda, svartpeppar, vitlök, salt och oregano.

 

Summa: 5,4 kolhydrater, 44,7 protein, 43,8 fett, 598 kcal.

Sammanlagt hittills: 11,3 kolhydrater, 75,1 gprotein, 101,9 g fett, 1255,3 kcal.

Kolla, nu börjar det ju likna något... Skulle bli lite bättre på att äta protein bara men jag tror att det kanske är lika bra att jag fördelar det såhär. Ungefär alltså.

Jag förtsätter att väga och räkna. Tydligen så fungerar detför nu går det neråt igen. 83, 7 kg. Ingenting att skryta med men det är i alla fall bättre än att det går upp!

Frukost

LCHF-scones: 2,6 g kolhydrater, 5,2 g protein, 12,9 g fett, 146 kcal.

20 g creme bonjour soltorkad tomat: 0,8 g kolhydrater, 0,7 g protein, 5,5 g fett, 54 kcal.

10 g Vispgrädde (mmmh!): 0,3 kolhydrater, 0,2 g protein, 4 g fett, 37,5 kcal.

 

Summa: 3,7 kolhydrater, 6,1 protein, 22,4 fett, 237,5 kcal.

 

Lunch

10 g mellanmjölk: 0,5 kolhydrater, 0,2 g fett, 0,4 g protein, 4,5 kcal.

180 g ägg: 18,5 g fett, 22,7 protein, 253,8 kcal

50 g creme fraiche: 1,7 kolhydrat, 17 g fett, 1,2 protein, 161,5 kcal.

 

Summa: 2,2 kolhydrater, 35,7 fett, 24,3 protein, 419,8 kcal.

 

Sammanlagt hittills: 5,9 kolhydrater, 30,4 protein, 58,1 protein, 657,3 kcal

Det är vispgräddens fel ju. Som jag har i kaffet. Jag hade kunnat äta mycket mer grönsaker och sås till maten om jag hade lärt mig dricka kaffet svart. 

Latte alltså, ska jag behöva släppa min sista last? Kan man få börja snusa eller något? :)

Got mat!

Champinjoner 125 gram.
Brieost 40 gram
prosciutto 15 gram
vitlök 2 gram
olivolja 2 gram
Oliver 10 gram

paprikapulver, salt, peppar.

Kolhydrater: 5,2
Fett: 20,2 g
Protein: 13,9 g
Kcal: 260,1

Sammanlagt:


Hm, plötsligt stämmer det ju med 80-80-20. Hade jag ätit lite mindre fett så hade det blivit mindre kalorier... Men det stämmer ju fortfarande inte med grundregeln i lchf, störst procent fett, helst 75-80%. Kan jag ha missuppfattat så fatalt?!

5,7 g  fett

Nu tänker jag klura ut vad jag gör fel så jag tänker vara sådär störigt petig ett tag bara för att ta reda på det och hur jag egentligen äter. Har googlat vidare och hittat ett tips till. 80 gram fett, 80 gram protein och 20 gram kolhydrater om dagen ska vara ett stenhårt tips. Det ska vara helt ok kalorinivå med.


Frukost:

LCHF-Scones: 2,3 g kolhydrater, 5,2 g protein, 12,9 g fett och 146 kalorier.
Mozzarella 50 gram: 0,7g kolhydrater, 9 gram protein, 9 gram fett och 140 kalorier.
Ekologiskt bregott: 0 g kolhydrater, 0 g protein, 5,3 gram fett och 47,6 kalorier
Kaffe med vispgrädde: 0,9 g kolhydrater, 0,6 g protein, 12 g fett och 112,5 kalorier. Observera att jag tog mindre grädde idag ;-)

Kolhydrater: 3,9
Protein: 14,8
Fett: 39,2
Kalorier: 446,1

Jag dricker kaffe kanske tre gånger om dagen. Varje gång har jag 50 gram vispgrädde i. Innan jag började med lchf hade jag mellanmjölk i. Att ha grädde i gör att jag får i mig 4,5 g kolhydrater alltså nästan en fjärdedel av vad jag får äta varje dag. Det kanske är dumt. Ska jag räkna kalorier är det 562 kcal - bara för vispgrädden, det är lite mindre än hälften av vad jag får äta på en dag total eftesom kalorier är kalorier, det finns i allt. kolhydrater finns inte i allt.

Det är ju lite det jag gillar med denna metoden. Även om jag har ätit min mängd kolhydrater idag så får jag ändå äta mer, bara det inte är kolhydrater i. Det innebär att jag aldrig är hungrig. Med kaloriräknande så är jag nästan jämt hungrig och det är inte kul.

Jämför man vispgrädde och mellanmjölk i kaffet så ser det ut såhär:



Man ser ju ganska snabbt att mitt kaffe är ett problem oavsett vilken metod jag använder. Det är inte så mycket kalorier i 150 gram mellanmjölk men till tre koppar kaffe går det tyvärr åt mer än 150 gram mjölk, jag hade troligtvis behövt trippla det. Och då vill jag inte ens tänka på hur mycket kolhydrater det skulle bli.

Kontentan är alltså att jag måste sluta med kaffe eller dricka det svart. Eller bara dricka en kopp om dagen.

Döda mig, snälla.

Jag är dömd att vara fet, det bara är så. Det här funkar ju inte och just nu känns det så jävla uppgivet. 83, 9 vägde jag i torsdag. Idag vägde jag 85,1 - VAD FAN?! Så nu har jag googlat sönder mig och nästan alla säger att man inte går upp i vikt av LCHF - "Det är omöjligt".  Uppenbarligen gäller det inte mig. Jag ska vara fet. Jag gör PRECIS som jag ska. Äter MAX 20 g kolhydrater om dagen.

Det finns en artikel där det står att man kan vara väldigt insulinresistent ( min mamma säger att vi är det) och att kroppen då omvandlar även protein till kolhydrater, om man äter för lite fett. Det är så jävla snedvridet. Men det kanske är sant.

Jag ska försöka äta mer fett helt enkelt. Och dra ner ytterligare på kolhydrater. Jag testar och ser hur bra jag mår av det annars så ger jag upp.

Det absolut svåraste med att leva hälsosamt/gå ner i vikt är INTE att låta bli att köpa saker själv. Det är att tacka nej till folk som ska bjuda. Jag har en chef som kommer från Libanon. Jag ska inte generalisera eller så men man kan ju säga såhär att Libaneser gillar socker ;-) Varje dag har han med sig choklad och godis. Godis från Libanon som är typ smördeg dränkt i socker med pistagenötter, dränkt i ännu mera socker mellan. Och det kan jag låta bli, jag gör det nog helst. Men chokladen... Och frukten.. Och allt det där som ÄR gott. Jag kan låta bli det, det är inte så svårt men jag får det upptryckt i ansiktet hela tiden. " En liiiiten bit choklad (eller schocklad som han säger) är inte farligt, "det är exclusive Schocklad". Nästan inga kolhydrater alls säger han. Läser på förpackningen och det är 55 %, hurra....