2-årstrots + 4-årstrots = trotsöverdos
Övertrött trotsig två-åring som nog puttade och/eller rev varenda unge på öppna förskolan idag. Jag tror inte att jag behöver utveckla det mer.
Eller jo förresten. Kaxig, tjatig och känslig 4-åring som helt plötsligt inte går att lägga längre.
Det är för ljust/för mörkt/för många troll/för tyst/Tilly snarkar/ det är ful färg på väggarna och hon vill måla om/ hon är SÅ sugen på tuggummi/ hon måste se ett jätteviktigt program på TV/ hon längtar efter sin kusin (som hon träffar så sällan att hon knappt vet namnet på honom)/ ett spöke har trollat bort hennes säng, osv osv osv.
Det började väl så smått med spöken i somras men den senaste månaden har det eskalerat något extremt! Det GÅR inte att diskutera med en 4-åring som har bestämt sig för att inte förlora en kamp. I Stora trotsboken (som jag inte har, jag hittade ett utdrag från nätet) hittade jag en beskrivning på en typisk 4-åring - klockrent, nästan varenda grej stämde in. Jag hoppade högt av förtjusning och tänkte att; Nu kommer ju lösningen på det stora problemet också - men icke: Det finns ingen lösning. De behöver bråka med oss och driva oss till vansinne, det är utvecklande för dem, de behöver motståndet. Men va fan.
I alla fall, efter en stunds argumenterande så kommer man överens om att hon ska sova om hon får ha en julstjärna tänd och att vi SKA måla om i henne rum men inte inatt (det var planerat sedan innan) - skitbra, godnatt Lia, sov gott, vi ses imorgon. *blåögd jag*
Plötsligt ropar hon igen och jag går in:
Lia: - "Mamma, jag ska bara säga en till jätteviktig sak, ehm, ehm, ehm (tystnad) jag börjar på L och Tilly börjar på T! Och mamma vet du, jag har faktiskt.....jätteont i mitt ben (standard här, alltid ont i benet)
Jag: -"Ja men vilken tur att du ska sova nu då så att du kan vila benet... "
Lia: - "Jo men jag måste faktiskt, faktiskt, faktiskt kissa också (går ju inte att neka en 4- åring som har varit blöjfri på dagen sedan hon var 2,5 år och nu ÄNTLIGEN har gett upp nattblöjan, så det är bara att ta upp henne...)
Jag: "Så, har du gjort allting och berättat allt nu så du kan sova då Lia?"
Lia: - "Ja, eller nä, jag ska bara säga en sak till.....( långt velande) Jo! Jag älskar dig mamma"
Jag: - " Åh, vad du är söt, jag älskar dig m..." *avbruten*
Lia: - "...och jag älskar Tilly, och pappa och mormor och morfar och farmor..." (osv, drar upp hela släkten och alla vänner).
Eller jo förresten. Kaxig, tjatig och känslig 4-åring som helt plötsligt inte går att lägga längre.
Det är för ljust/för mörkt/för många troll/för tyst/Tilly snarkar/ det är ful färg på väggarna och hon vill måla om/ hon är SÅ sugen på tuggummi/ hon måste se ett jätteviktigt program på TV/ hon längtar efter sin kusin (som hon träffar så sällan att hon knappt vet namnet på honom)/ ett spöke har trollat bort hennes säng, osv osv osv.
Det började väl så smått med spöken i somras men den senaste månaden har det eskalerat något extremt! Det GÅR inte att diskutera med en 4-åring som har bestämt sig för att inte förlora en kamp. I Stora trotsboken (som jag inte har, jag hittade ett utdrag från nätet) hittade jag en beskrivning på en typisk 4-åring - klockrent, nästan varenda grej stämde in. Jag hoppade högt av förtjusning och tänkte att; Nu kommer ju lösningen på det stora problemet också - men icke: Det finns ingen lösning. De behöver bråka med oss och driva oss till vansinne, det är utvecklande för dem, de behöver motståndet. Men va fan.
I alla fall, efter en stunds argumenterande så kommer man överens om att hon ska sova om hon får ha en julstjärna tänd och att vi SKA måla om i henne rum men inte inatt (det var planerat sedan innan) - skitbra, godnatt Lia, sov gott, vi ses imorgon. *blåögd jag*
Plötsligt ropar hon igen och jag går in:
Lia: - "Mamma, jag ska bara säga en till jätteviktig sak, ehm, ehm, ehm (tystnad) jag börjar på L och Tilly börjar på T! Och mamma vet du, jag har faktiskt.....jätteont i mitt ben (standard här, alltid ont i benet)
Jag: -"Ja men vilken tur att du ska sova nu då så att du kan vila benet... "
Lia: - "Jo men jag måste faktiskt, faktiskt, faktiskt kissa också (går ju inte att neka en 4- åring som har varit blöjfri på dagen sedan hon var 2,5 år och nu ÄNTLIGEN har gett upp nattblöjan, så det är bara att ta upp henne...)
Jag: "Så, har du gjort allting och berättat allt nu så du kan sova då Lia?"
Lia: - "Ja, eller nä, jag ska bara säga en sak till.....( långt velande) Jo! Jag älskar dig mamma"
Jag: - " Åh, vad du är söt, jag älskar dig m..." *avbruten*
Lia: - "...och jag älskar Tilly, och pappa och mormor och morfar och farmor..." (osv, drar upp hela släkten och alla vänner).
Kommentarer
Postat av: Smilla
Det stämmer på pricken för mina barn med. Tyvärr har det hållt i sig längre, de har båda perioder av sådant trots. Den ena fem och den snart tre år. Frustrerande. Det är lite lättare att handskas med "jag älskar dig mamma" än med "jag vill inte ha den här sängen, jag vill ha min gamla säng" (som vi sålde på blocket för två år sedan).
Trackback
Annonser