mudhoney's

Marilyn Monroe

Marilyn Monroe (1926-62) var den firade stjärnan med det labila psyket. Dog tidigt men har förblivit stilikon.

Mona Sahlin gjorde det fatala misstaget att visa sig offentligt med en dyr väska. Efter lite googlingar vet jag nu att den heter Louis Vuitton Antigua Cabas och kostar typ 6000 spänn. Jag vill gärna lägga mig i den här debatten för mitt problem är inte att den kostar 6000 spänn. Mitt problem är att folk tycker att den där är så snygg att den faktiskt kan kosta 6000 spänn.  Är det bara jag som gapar över väskmodet idag?

Jag googlade ”världens dyraste väska” och hamnade i en blogg där en fjortonårig (!!!) tjej skrev om hon bara fick ha en väska för resten av livet så skulle det vara den här:

Alltså allvarligt? Jag är 27 år och jag skulle känna mig som en tant om jag gick ut med en sådan där väska. Det är en sådan väska en mormor har. Ja, kanske inte just min mormor för hon är en tuff mormor men någon annan mormor skulle lätt kunna ha en sådan väska. Och en beige kappa och blommig hatt.

Jag har förresten några frågor till angående bilden högst upp: Varför är ens Monas väska med på bild? Ingen annan har en väska med sig. Skulle den bara vara en liten härligt färgklick i den annars så gråa skaran (undantag Maria Wetterstrands chocklila tröja). Vidare undrar jag vilken slags fotograf som valde den här världelösa vinkeln som får Lars Ohlys axlar att se bredare ut än hulkens? Slutligen undrar jag varför Fredrik Reinfeldt sitter så långt bort (och är halv) och från den där ihopgosade lilla rödstumpehögen.

Alltså, mina barn... Eller jag misstänker att det är Lia som ligger bakom hela sprattet.

Idag när jag hämtade barnen på dagis så hade ordinarie personal möte så därför hade de kallat in en kille från en annan avdelning som skulle ha koll på mina barn. Av någon anledning var det alltså bara mina barn kvar på avdelningen då. När jag kommer in möter jag en strålande glad man som glatt berättar att han har lärt Isabella att dansa bugg. Jaha, tänkte jag för mig själv, han måste ha sagt fel eller så pratar han om något annat barn. Men han fortsatte att berätta att Salina minsann också hade dansat men Isabella hade tydligen varit jätteduktig. Salina hade precis kissat på toaletten och hon hade ätit jättebra. Va fan, tänkte jag, vad håller han på med? Det här är en trevlig men ganska förvirrad man. För något år sedan kom jag in på dagis när han precis kom ut från toaletten med Tilly och säger att han precis har bytt blöja på HONOM.  Visst, hon hade ganska lite hår då men kom igen, han hade PRECIS bytt blöja på henne… I  alla fall, jag var tvungen att fråga varför han kallade dem för Isabella och Salina när de inte alls heter så. - Men, vad heter de då? säger han och ser helt förvirrad ut. - Hon...där (pekar på Lia), säger att hon heter Isabella och att hennes lillasyster heter Salina. Lia ser helt oskyldig ut och jag fattar vad det är som har hänt. Lia vill ju väldigt gärna heta Isabella så hon brukar låtsas att hon heter det - och att alla hennes dockor heter det. Salina var dock nytt men Tilly spelade med och hade tydligen också sagt att hon hette Salina.

I tisdags tog jag min examen. Jag har inte berättat om den för jag kände mig lite dum precis då. Resten av min klass tog den i somras men eftersom jag hade en termin kvar att ta igen efter mammaledigheten så tog jag min nu. Alla andra som gick den här kursen gjorde det mitt i ett program eller som påbyggnad för något. Det var alltså en helt vanlig dag för alla andra. Vi var uppdelade i grupper och skulle presentera påhittade cases för en länsrättsdomare, en ordförande i socialnämnden, en juridiklärare och en socialsekreterare (alla har varit lärare på vår kurs utom han från socialnämnden). Det var lite nervöst för de satt liksom uppradade framför oss och hade redan läst igenom våra förslag så de visste väl redan innan om vi hade gjort ett bra jobb eller inte. Min grupp fick börja presentera caset och efteråt fick de ställa frågor. Det gick verkligen jättebra för oss och som vi kände det så fanns det inget att klaga på. De tog till och med upp oss som föregående exempel när andra grupper presenterade deras. De sa att de borde ha gjort som oss. Det måste alltså ha gått bra. Vi har dock inte fått några betyg än men det känns som att det måste bli bra.

När vi reste oss och skulle gå därifrån så sa några grattis till examen och så var det bra med det. Jag gick sedan och handlade och ställde mig och väntade på bussen i en halvtimme. Jag kom hem, lämnade sakerna och gick och hämtade trötta och gnälliga barn från dagis. Kom hem och lagade mat till två väldigt trötta och gnälliga barn. Min man kommer hem, hoppar in i duschen, klär på sig och åker sedan iväg på jobbmiddag ( detta var bestämt sedan lågt tillbaka). Jag lägger barnen och sätter mig framför datorn med en Ben & Jerry. På mailen och  facebook har gratulationerna strömmat in och det kändes verkligen skönt att det på något sätt hände något. Kul att någon brydde sig.

Men att sitta själv sådär, det hela kändes lite … antiklimax och jag kände mig plötsligt jävligt ensam. Är det såhär det ska vara att ta examen? Visst jag skulle kunnat dra ihop något själv, det är väl så det går till egentligen. Men det är svårt när man inte har en vänskapskrets som hänger samman. Jag har många jättefina vänner men det är nästan ingen som känner varandra. Dessutom är det, på grund av mitt jävla flyttande, utspridda i Sverige (och världen men det är inte mitt fel) Hade det varit sommar och helg hade vi kunnat vara ute, det är en sak. Men att tränga ihop folk i vår lilla lägenhet hade inte funkat, speciellt med tanke på att några av dem inte ens tycker om varandra. Alla släktingar bor långt bort, i andra städer. Ja som sagt, det hade varit svårt att få ihop något.

I Onsdags ringde en av mina bästa vänner och bjöd in mig till spelkväll i helgen. Skitmysigt tyckte jag. Igår var jag där och spelade spel med henne, hennes man och en annan kompis. Det var för min skull fick jag veta då. För att jag hade tagit examen. Hade det inte varit för att jag måste ha min hårda yta utåt ( ;-) ) så hade jag börjat störtböla just där och då. För att hon brydde sig. Hon tyckte inte att det var en jättestor grej och visst, det var inte det inte – storleksmässigt. Men att någon faktiskt tog sig tid och tänkte på mig betyder så mycket att det blev en jättegrej för mig. Jag är jättenöjd med min examensdag nu, även om det blev några dagar senare :-)

När jag blev gravid med Lia började jag hänga ganska mycket på Familjeliv Till en början var det en skitbra sida där man kunde lära sig allt om att vara gravid och föda barn osv. Jag träffade till och med en stor mammagrupp där. Under de första 2-3 åren som jag var medlem där expanderade sidan något extremt och medlemsantalet steg från kanske 20.000 till en bra bit över 100.000. Detta medförde att kvoten för "mindre begåvade personer" fylldes och svämmade över ganska fort. Det innebar också en rad nya utryck. Ni som inte känner till Familjeliv vet således inte vad förkortningar som bim, äl, bf och bm är för något, eller hur? Skit i det, det är inte viktigt. Men vet ni vad WT är? Det står för White trash… Det första jag tänker på är White trash wins the lottery som en Guns N Roses skiva ryktades skulle heta men så blev det aldrig (det blev chinese democracy istället). White trash syftar till en början till vita, lågutbildade personer med låg status med taskig klädsmak, läs wikipedias förklaring här. Väljer man bildresultat på google dyker den här bilden upp på första sidan. Inte för att hänga ut någon speciell men I say no more (jag tror att hon är utklädd) …

Det roliga på Familjeliv är att man nu har gjort kopplingen mellan ovanliga namn och WT. Vissa namn har en ganska tydlig WT-stämpel och de vanligaste exemplet är Cewin. Ja jag vet att det ser ut som att det står Suin för varenda människa som har läst det svenska språket och fått godkänt (med gott samvete) på det vet att C innan mjuk vokal blir S. W uttalas inte V utan W som till exempel Wow. Att folk ändå stavar sina barns namn såhär tyder på okunskap och det bidrar alltså till att man blir WT.  Den riktiga stavningen för Cewin är givetvis Kevin och det ska tydligen också vara White trash.  Jag tror att det värsta man kan göra är att ta ett typiskt Amerikanskt namn och låtsas att det är svenskt, typ: "Liam, Kevin, Melissa". Värst är om man gör om stavningen: "Vanezza, Djoey, Cewin". Eller om man ska göra en jättekonstig stavning på ett vanligt Svenskt namn, typ "Ihzabellah eller Leeza". På tal om felplacerade H så såg jag en stackars unge som hette Caspher. Hur gick tankarna där? Jag tycker nästan lite synd om stackars Casfer (enligt SCB finns det 15 stackare som heter såhär). Jag tycker lika synd om Philiph (9 i Sverige enligt SCB, den är ju dessutom så uppenbar…

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här för på ett sätt vill jag inte gå runt och döma människor. Däremot så kan jag inte förneka att det finns. Jag skulle säga att det är helheten som gör att man får de där vibbarna. Står det en gravid, rökande, tjock mamma och gapar: "jävla ungjävel" efter sin 5-åring som, lika fet han, svarar "Håll käften jävla fetto" tillbaka så får jag lite taskiga vibbar. Sedan blir väl situationen värre av att de går vidare till McDonalds och äter frukost klockan 11 en vardag eller att man får veta att mamman inte ens har gått ut gymnasiet och ungen heter Cewin. Men som sagt, det är helheten och en kombination av en massa saker som kan vara helt ok var för sig.

I dag, när jag satt och läste på Familjeliv, stötte jag på ett sånt här ljushuvud som tycker att man kan döma ut en hel familj efter vad barnen heter. Såhär skrev hon:

Jag tycker att det är WT att sträva efter att ge sitt barn ett så ovanligt namn som möjligt. Vad jag vet så är det bara WT-människor som tycker att det är viktigt att det "minsann inte är någon som heter som mitt barn". Normalt funtade människor väljer släktnamn eller namn de helt enkelt gillar oavsett hur många som bär namnet i fråga.

Aha, vilket fantastiskt bra forskningsunderlag hon har här... Jag är inte WT (däremot har jag enligt henne ett WT-namn eftersom jag faktiskt är ensam om mitt namn i Sverige). Jag kan läsa och skriva, jag äter inte på McDonalds tre dagar i veckan, båda barnen är med samma pappa - som jag fortfarande är gift med, jag har en högskoleexamen inom beteendevetenskap, jag röker inte och jag bor i en köpt lägenhet i ett lugnt familjeområde. MEN min äldsta dotter har ett ovanligt namn (nu föll ALLT va?). Min andra dotter heter som drygt 4000 andra i Sverige heter, alltså ett ganska vanligt namn. Undrar vad hennes analys av det är.

Min kära vän J tyckte att jag uppdaterade dåligt förresten så jag bidrar med en lista. Jag har inget annat att skriva om just nu.

HAR DU:

En bästa vän: Många bra, ingen bästa.

Haft ett seriöst förhållande: Ja.

Dejtat en av dina bästa kompisar: Jag har aldrig "dejtat" någon.

Blivit kär vid första ögonkastet: Nja...nä.

Fått ditt hjärta krossat: Nä, eller möjligtvis en gång men det var nog bäst så.

Skrikit åt en lärare: Skrikit... Nä...

Kysst någon och sedan ångrat dig: Inte vad jag minns.

Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Oj, jag tror inte det.

Några smycken som kostat över 1000 kr: Ja förlovnings/vigselringar

Snusat: Ja, slutade för 5 år sedan

Rökt: Ja, slutade för 6,5 år sedan.

12 DAGENS:

Klädsel: Svarta adidasbyxor, långt vitt linne.

Låt: Startade spotifylistan nyss med Paradise City. Blir bra det.

Vill ha: Ett jobb

Drog: Ha! Ingen, jag detoxar ;-)

Saknad: Sömn

Köp: Har inte köpt någonting alls än. Måste köpa apelsiner sen dock.

Godis: No, no, no.

Attityd: Lugn

Tanke när du såg dig i spegeln i morse: Åh herregud.

Mat: Det blir sötpotatissoppa till lunch och algspagetti med apelsin (utan alger för jag hittade inga i affären) till middag.

Träning: Jag tänkte yoga idag. Kan inte studsa runt med den här huvudvärken så yoga blir lagom.

Skola/jobb: Näpp.

11 FÖRSTA

Bil: Ford Escort.

Kärlek: Första som jag får höra om är Hampus men honom minns jag inte. Min första pojkvän hette Daniel och det var i fyran.

Husdjur: Första egna var en undulat som hette Yokkie (min uppfinningsrika pappa som namngav den)

Semester: Ingen aning, förmodligen när vi var hos mormor i Marbella.

Jobb: Min första anställning var nog som servitris.

Köpta skiva: Use your illusion 2 . Guns n Roses.

Piercing: Läppen (eller örat men den var det pappa som gjorde när jag var bebis :-[ )

Konsert: Wannadies på KB

Fylla: Oj, jag var nog 16 men jag minns inte exakt tillfälle.

Kompis: Vendela

Skola: Rörsjöskolan i Malmö

10 SENASTE:

Personen som sms:ade dig: Donna.

Personen som du kramade: Vet inte, det var nog Lia eller Tilly imorse.

Personen som ringde dig: Linda B

Personen som du ringde: Donna

Personen du sa 'jag älskar dig' till: Lia, när jag sa god natt igår.

Alkoholdrycken: Hm, det var ju i Sälen och det måsta ha varit champagne på tolvslaget för efter det gick vi och la oss ;-)

Bilfärd: Till skolan igår.

Filmen du såg: Johan Falk i söndags.

Gången du grät: I förrgår. Tyckte att jag hade en trist examensdag.

Måltiden: Frukost. Sojayoghurt med banan, gojibär, havtorn, blåbär, björnbär, vinbär, tranbär och valnötter. Rooibosthe med honung.

9 SKULLE DU:

Våga hoppa fallskärm: Aldrig

Våga hoppa bungyjump: Aldrig

Dejta någon med väldigt mycket tattueringar: Alltså, sånt spelar verkligen ingen roll. Många tattueringar kan vara både skitsnyggt och skitfullt. Så det beror på vad det är. Är det fullt med svastikas så nej ;-)

Kalla dig själv lycklig: Ja i stort sett. Lite ekorrhjul just nu men det blir så ibland.

Hellre ta bilden än vara med på den: Jag tar nog helst själv. I alla fall just nu.

Kunna springa 50mil: Knappast

Göra abort om du blev gravid idag: Alltså, det skulle vara riktigt taskig tajming och jag är inte ett dugg sugen på bebis nu men en abort gör jag inte.

Ta droger om du blev erbjuden idag? Nä, det skulle vara ganska dumt i mitt läge va ;-)

Kunna jobba som bartender? Det har jag ju gjort och det är ju inget drömjobb direkt. Men hellre det än mycket annat.

Gör du just nu: Skriver den här skiten, dricker the och lyssnar på Kalle Bah.

Ska du göra imorgon: Ingenting alls, så lite som möjligt. Är ledig fram tills tisdag när nästa kurs drar igång.

Säger du till dig själv när allt känns svårt: Det är lugnt, det löser sig.

Har du med dig in på bion: Alltså...Jag går inte på bio.

Är det för färg på dina byxor: Svarta med tre vita ränder på framsidan av ena benet.

Är det för väder hos dig just nu: Soligt, snöigt och -3 grader typ.

Är det första du lägger märke till hos det motsatta könet: Ansiktet, humorn och charmen.

Skulle du göra om du vann på lotto: Köpa större hus/lägenhet



7 SAKER DU HAR PÅ DIG:

1.Vita strumpor med rött Puma-märke.

2. Blå trosor

3. vitt linne

4.Vit snodd i håret

5.Vit BH

6. svarta byxor

7. klämmor i håret.



6 BLANDAT:

Är du blyg inför det motsatta könet: Nä jag är inte blyg

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Ja, i ett myndighetsfall.

Använder du huvtröjor: Jaaa.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar: Inte just nu men kommer jag på något mer så blir det väl då.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta: Spelar ingen roll. När jag var yngre hade jag i princip bara killkompisar.

Är dina föräldrar fortfarande tillsammans? Nä, de gjorde slut när jag var 2 (och 12)

5 VAL:

Solnedgång eller soluppgång: Båda...

Sommar eller vinter: Sommar! Lätt!

Vilken ålder har varit bäst hittills: Jag har av någon anledning fastnat i 23. 17 var också en rolig tid.

Sova på sida, mage eller rygg: sidan

Träna eller inte träna: Träna såklart.

4 NÄR

När går du upp på morgonen? Mellan 6.30 och 8. Beror lite på Tilly.

När går du och lägger dig? 23.30-00 typ

När äter du middag? 18.15

När tittar du helst på TV? Kollar alltid på CSI. Börjar typ 23.30 varje kväll (natt).

3 VARFÖR

Varför heter du som du gör? För att mamma och pappa gillade en artist men mamma gillade inte stavningen så pappa fick knåpa ihop en annan. Så jag är ensam om mitt namn i Sverige.

Varför bor du där du bor? För att när jag och min man träffades i Leksand så ville ingen av oss tillbaka till våra hemstäder. Så vi flyttade till hans föräldrars sommarstuga. Fick jobb och började plugga här så vi fastnade.

Varför svarar du på de här frågorna? För att det är kul och man behöver inte tänka så himla mycket.

Hur hög utbildning har du? Fil kand. i Sociologi. 180 högskolepoäng.

Vad vill du bli? Ja, tänk om jag hade ett bra svar på det. Barnombudsman, får man drömma så långt? ;-) Jag vill jobba med barn som har det tufft hemma.

1 ÖNSKAN

Att vi får leva långa friska liv

Idag skrev en gammal kompis till mig på facebookchatten. Vi gick estetisk musik på gymnasiet ihop och en kort period spelade vi i samma band. Han var med i det där gänget från när vi ordnade konserter 2000/2001. Han var ihop med någon kompis till mig också. Jag missade att han skrev och när jag väl såg det var han utloggad. Tack och lov för då fick jag betänketid på vad jag skulle svara. Han skrev något i stil med ” Hej, vad fina barn du har, jag är lite avundsjuk på det livet du lever med barn och familj”. Vad fan svarar man på det? Visst blir man smickrad och så men vad svarar man? ”Ja det förstår jag att du är, mitt liv är underbart” - kan man ju inte säga. ”Din tid kommer, du är så ung” – känns jävligt kliché dessutom så är vi inte så himla unga längre, vi är trots allt 27 år ;-)  Han lever fortfarande samma liv som vi levde då och som jag har förstått det så är han tillsammans med en av mina kompisars kompisar som håller i någon rockklubb där. Hon är yngre och jag gissar att hon inte är intresserad av barn som det är nu. Så det är ju drygt om han drömmer om familj då liksom…

Jag kan väl erkänna att jag är lite, lite, lite avundsjuk på honom med, det var en rolig period i livet. Men jag hade aldrig bytt bort det jag har nu mot det. Dessutom kanske det är skittråkigt i längden. Men som sagt, vad sjutton svarar man?!

Förresten, en helt annan, lite obekväm sak. Idag, när jag åkte bussen hem från skolan, satt det en gubbe bakom mig. Han måste ha haft typ tvångstankar eller något för han sa liksom allt jag gjorde. När min telefon ringde hörde jag hur han satt och upprepade ”telefon, telefon, telefon” för sig själv. När jag öppnade min väska så hörde jag ” väska, väska, väska”. När någon plingade, upprepade han ljudet. Det var lite obekvämt men ändå lite fascinerande och det var ganska svårt att inte fnissa lite för sig själv. Lite tragikomiskt sådär.

• Ta min examen
• Få ett jobb
• Köpa ett hus
• En frisk och mindre fet kropp

Enligt Johanna gör alla tuffa bloggare såhär så jag är inte den som är den. En sammanfattning av året var tydligen löjligt. Nu är grejen en sammanfattning av decenniet - So here goes:

2000: Men herregud, det är så längesedan! Jag måste verkligen tänka efter för att inte blanda ihop åren. Jag inledde året med att flytta ihop med min första pojkvän Q och pierca mig i läppen. Jag hoppar även av gymnasiet för att börja praktisera på Malmös tuffaste café. I slutet av Januari föds min lillasyster. Jag dyrkar jazzmaster och jaguar (gitarrerna), kunde varenda Electro Harmonix-pedal och visste allt om 60-talsinstrument och rörförstärkare. Jag lyssnar på Sonic Youth, Dinosaur Jr, Mudhoney, The Melvins och Bikini Kill. Vi arrangerar konserter på KB, dricker folköl, whiskey och cola och röker alldeles för mycket inomhus. Jag har jämt tajta friditsjackor som vi köper på myrorna. Det och bandtröjor. Möjligtvis randiga tröjor. Sönderblonderat tuperat hår och massor av hårspray. Färgar det mörkrött och svart också. I Juni förlovar vi oss med fula silverringar som vi graverar på Kiviks marknad. På sommaren fyller jag 18 och vi är på Roskilde och ser Ziggy Marley. Det är sommaren som så många dör under Pearl Jam. Det var hemskt och vi åker hem en dag tidigare.

2001: Jag klantar bort förhållandet med Q, både en, två och tre gånger typ. Men det var som det var och i Juni dumpade jag honom för en dåre (L) som jag träffade på Hultsfredsfestivalen. I Juli flyttade jag upp till honom i Rättvik. Det var helt galet. Resten av det året är typ snö och galenskap. Jag träffar dock mycket bra vänner.

2002: Det här året är fan det värsta jag kan minnas. Ångest i Rättvik, mitt enda ljus är resorna till Malmö och bästisen Macke. En ständig kamp för att övertyga mig själv att stanna i Rättvik och hos L. Allt i mig bara skriker att det är fel. Massa skit händer som jag knappast tänker ta upp här men det var helt åt helvete fel och jag minns fortfarande det som ångest. Dalarna är dock fortfarande underbart. I Augusti börjar jag på folkhögskola i Leksand och det är skitbra. Jag pendlar dock från Rättvik fortfarande. Oktober och November mådde jag bara illa och sedan var det över.

2003: L bestämmer sig för att flytta närmare sin skola i Falun och jag tar därför beslutet att lämna Rättvik och flytta till skolan i Leksand. Vi fortsätter att vara tillsammans men han är fortfarande ett kallt svin så det tog slut i Mars. I Samma veva hittade jag min man på skolan (vi hade hängt ihop ett tag och när jag flyttade till Leksand så hamnade jag i hans korridor). Vi hade känt varandra hela tiden men när vi, natten till den 20:e mars ligger vi och tittar på när USA invaderar Irak så inser vi att det är mer än vänskap ;-) Sommarlovet spenderar vi hos min mormor på Österlen och hos hans föräldrar i Örebro och i deras sommarstuga. I augusti började vi i skolan i Leksand igen och vi flyttade in världens mest idylliska stuga på skolan tillsammans med en kompis. I Oktober förlovade oss. Efter några veckor blev kompisen tillsammans med värdens mest uppmärksamhetskrävande extrema fjortis och allt gick i kras. Man fick ligga och lyssna på hennes fejkade orgasmer genom väggarna hela nätterna, titta på när hon skar sig (ytligt) för att folk skulle tycka synd om henne. Skit samma, hon var asjobbig. Jag pluggade heltid, gjorde skolans fotokatalog och undervisade själv i fotografering och framkallning. Efter en festkväll hos oss vaknade jag på natten och fick inte luft. Trodde jag skulle dö och satt i duschen hela natten. Det var tydligen panikångest och resten av året spenderades med papperspåsar, benso och Zoloft. Gott nytt år typ. I samma veva som detta drog igång så slutade jag även att röka. Började dock snusa istället.

2004: Panikångesten fortsätter och jag försöker varva ner. Det är dock svårt eftersom jag äntligen skulle få mina betyg för gymnasiet så jag har lite att göra. Jag och min man (då pojkvän) flyttar till ett eget hus på skolan och slapp fjortisbruden. Vi går ut skolan i Maj. Bra betyg och stipendium för engagemang och gott kamratskap ( hur fan nu det gick till, jag var inte speciellt trevlig). Nu hade vi INGENSTANS att ta vägen och ingenting att göra. Ingen av oss vill till våra hemstäder så en kväll i Örebro blundar vi och pekade på kartan. Vi hamnar i Varberg. Vi bestämmer oss då för att flytta till hans föräldrars sommarstuga (som ligger i krokarna) men vi har fortfarande ingen inkomst alls. Efter ett par veckor ringer Ams upp min man (plötsligt händer det typ) och säger till honom att gå på en arbetsintervju. Han gör det och får jobbet. Sjukt (men bra). Jag bli peppad och stövlar in på första bästa restaurang i stan, frågar om de behöver folk och får börja redan dagen därpå. Jag jobbar även som bröllopsfotograf och fotar kanske 10 bröllop den sommaren. Vi skaffar oss en pytteliten lägenhet med dusch i källaren och jag kommer även in på högskolan.  Jag ber min chef ( jäva as) att dra åt helvete ( typ) och börjar plugga istället. Det går skitbra. Jag söker ett program men får veta att de bara tar in två personer på min kvot och jag är först i reservkön. Jag söker därför en annan fristående kurs. I Slutet av året flyttar vi till en större lägenhet men rakt in i vår stads ghetto (vi visste inte, vi var nya i stan).

2005: Dagen innan jag ska börja min andra fristående kurs ringer skolan, jag har blivit antagen som reserv på programmet jag sökte. Dagen efter går jag dit istället. I februari kommer vi på att vi vill försöka skaffa barn ändå. Vi räknar på det och tycker att vi ändå borde ha råd. Jag slutar snusa och kastar mina P-piller i slutet av februari och den 20:e mars fick vi reda på att jag var gravid. Några dagar senare är det fyra pundarungar som försökte sno vår bil på parkeringen. Tack och lov var det två vittnen som ringde in och polisen tog alla på bar gärning. Alla var dock under 18 så de kom undan och vi fick betala en självrisk på 3000 för att laga bilen efter brytförsöket. Tre veckor senare sitter jag på en anställningsintervju som vårdare (för att få ihop en ok föräldrapeng) och säger ingenting om att jag är gravid (hon frågade inte). Jag får jobbet och börjar på ett helt underbart gruppboende med fem brukare. Hela sommaren jobbar jag precis hela tiden. I Juni blir vår moppe stulen och vi tycker att det går för långt i ghettot. Vi spontantköper en lägenhet i ett annat område. På hösten läser jag 45 poäng på högskolan samtidigt som jag jobbar och är höggravid. Det går sådär, speciellt i slutet. I Oktober gifter vi oss på vår 2-åriga förlovningsdag. I december föds världen finaste Lia. 3295 gram kärlek och jag skiter fullständigt i skolan. Jag tar en paus från programmet och blir mammaledig på heltid.

2006: Ett helt underbart år som mammaledig, jag minns det här året som harmoni. Många fikor med världens största mammagrupp och mysiga stunder med fina Lia. I Mars tar jag tag i mammakilona och går ner sammanlagt 30 kilo under året. Jag går vart jag än ska och Lia sover fint i vagnen. På sommaren åkte vi till Gotland med min mans familj. Världens kanske mysigaste semester någonsin och vi blev helt galet kära i Gotland. Min mans syster gifte sig under semestern och jag fotade. I Oktober lär sig Lia att gå. I November har Lia feber – hela tiden. Vi är uppe på barnakuten med henne flera gånger men de hittar ingenting. De gissar på ett envist virus och i slutet av November gick det över. Ungefär då kom vi på att vi borde börja försöka med syskon. Jag slänger mina minipiller men fortsätter att amma så vi är medvetna om att det kan ta tid. I slutet av December börjar jag känna mig väldigt gravid så jag tar ett test den 30:e men det visar negativt. Jag känner mig dock väldigt gravid ändå så jag hoppar champagnen på nyårsafton.

2007: Den 5:e januari känner jag mig väldigt, väldigt, väldigt gravid så jag tar ett test och visst är jag gravid! Det kändes skitläskigt för Lia är ju pytteliten. Men det går bra, jag mår visserligen illa som ett svin och spyr fram till vecka 23. Men jag är någorlunda lätt och smidig och jag mår bra. Under våren skriver jag en helt fantastisk B-uppsats i Sociologi och jag är så nöjd med den. Den blir hyllad på opponeringen och vi får högsta betyg och plus i kanten. Det går bra, det flöt på och jag mår braaaa. I September föds lillasyster Tilly. 3795 gram kärlek och ungefär dubbelt så mycket envishet ;-) De första månaderna är ganska lugna men i slutet av året får jag en bröstinfektion och det känns som att bröstvårtorna håller på att trilla av när jag ammar. I samma veva kom Lia in i sin tvåårstrots och börjar putta varenda barn hon såg. Det blev jättejobbigt och jag vill tillslut knappt träffa någon om hon var med. Det var helt oprovocerat, bara för att testa. Men det gjorde ju ont på de hon puttade så det var ändå inte kul.

2008: Lias puttande fortsätter under våren och Tilly är en extremt klängig bebis. Jag har henne jämt i sjal och springer efter Lia för att hindra henne från att putta andra barn. Det var några tuffa månader där… Mot sommaren lugnar hon ner sig och Tilly börjar tack och lov försöka gå redan när hon är 8 månader. Hon vär fortfarande väldigt klängig – på gott och ont. Det är supermysigt men inte jämt. Jag som hade varit gravid, ammat, blivit gravid igen innan jag hade slutat amma och sedan ammat igen började känna mig lite låst. Under sommaren såg jag verkigen fram emot att få börja skolan igen. I September började jag skolan, Tilly fick börja på Lias avdelning på dagis och min man började vara pappaledig två dagar i veckan så de inte behövde vara på dagis så mycket. Det var en bra termin. Vi gör projektarbete i skolan och det går återigen väldigt bra. Projektet blev uppmärksammat och det blir faktisk väldigt bra.  Jag fortsätter att rasa i vikt och i december har jag gått ner sammanlagt 39 kilo.

2009: Vårterminen går åt till min C-uppsats. Det är en extremt tuff period för jag har en extrem prestationsångest. De två senaste uppgifterna hade blivit riktigt bra så jag kände lite press. Jag hade kommit på en idé som jag trodde skulle kunna bli riktigt bra. När vi parades ihop (två och två) hamnade jag med en person som visserligen var trevlig men som knappast hade samma ambitioner som jag. Det blir inte bra. Eller det blir ok men inte så bra som jag hade visioner om så det kändes väldigt knäckande. Den blev godkänd men jag är inte nöjd. Det är jobbigt att den ligger ute på nätet med mitt namn på för den hade kunnat bli så mycket bättre. En vecka efter att den var inlämnad kom min magkatarr. I mars slutar jag amma Tilly som då var 1,5 år. Under sommaren tar jag ut mina sista föräldradagar och är ledig med barnen i 12 veckor. Det är så himla mysigt och så himla tufft på samma gång. Vi lär känna våra grannar och sitter ute på gården hela dagarna och långt in på nätterna ibland. Här gick mat, vikt och allt som hade med det att göra åt helvete men det var det nästan (nästan) värt. Efter sommaren köper jag träningskort, börjar träna 5 dagar i veckan och pluggar juridik som sista termin. I Oktober får jag tillbaka min magkatarr, jag gör även en 15-poängs juridiktenta och är en av de 26% som klarar den. Efter det kom lungsäcksinflammationen och hela den historien. Jag får ta en paus från träningen och börjar därför (av någon dum anledning) även att strunta i var jag äter. Går snabbt upp en massa i vikt och mår skit över det.  Julen firar vi på Österlen och nyår i Sälen. Bestämmer att vi ska göra Sälen till en vana. Nästa år blir det jul där.

2010: Blir ett skitbra år! Magen är ok, jag ska börja träna igen, Detox och bra mat är på ingång, samlivet är på väg upp och jag ska sänka kraven på mig själv. Jag söker jobb samtidigt som jag pluggar. Har kommit in på tre kurser (sammanlagt heltid och en av dem är på distans). Har bara lite ångest inför sommaren och hur pengarna ska trilla in. Men jag hoppas att jag får något jobb. Sommarjobb i alla fall. Blir det inget så söker jag magisterprogrammet till hösten.  Nytt efternamn blir det också, vi ska byta bort vårt –sson-namn till ett gammalt släktnamn från min sida. Det blir bra.

Alltså, vilket otroligt bra minne jag har måste jag säga ;-)

Nu har jag laddat i flera veckor för att köra Detox så fort vi kommer hem från Sälen. Jag har ju gått ner jättemycket i vikt, närmare bestämt 39 kilo sammanlagt. Förra året gick jag säkert upp 10, kanske till och med 15. Bortförklaringar känns bara löjligt men jag har inte orkat tänka på mat och träning (mer än en kort period i höstas). Hela året handlade om stress och prestationsångest. Jag fick magkatarr och fick inte ordning på det. Då struntar jag i allt. Kan jag inte träna så struntar jag i resten med och då går det bara utför. I slutet av året fick jag även en lungsäcksinflammation som gjorde att jag fick väldigt ont i lungan när jag blev andfådd, då gick det inte att träna alls för det gjorde direkt ont. I samband med det började det hugga till i bröstet, precis i höjd med hjärtat och det kändes väldigt obehagligt. I samband med att jag fick magkatarren genomgick jag EKG som såg bra ut så det skulle inte sitta i hjärtat. Men det känns ändå läskigt. Under nyårshelgen fick jag veta att det beror på bråcket jag har på magmunnen, det känns precis på samma ställe som hjärtat. Så nu vet jag att det inte är farligt, nu vet jag att det är en ond cirkel. Äter jag bra så får jag inte ont i magen och då gör det inte ont i "hjärtat" så jag vågar träna. Nu är jag dock inne i helt fel tänk och jag har inte orkat ta tag i det. Nu har vi dock släppt loss helt under jul och nyår så nu känner jag mig skitäcklig. Så nu är jag motiverad att ta tag i det. Jag ska köra 4 veckors Detox och sedan tänker jag äta som jag gjorde när jag gick ner mina 39 kilo - bra mat, lite kolhydrater, rätt antal kalorier (inte för mycket och inte för lite). Jag hade en blogg för detta men jag tänker inte länka för den ger mig bara prestationsångest och mitt nyårslöfte i år är att tagga ner på den ;-) Men som sagt, Detox för att kickstarta.

Jag har ett 4-veckorsschema med massor av roliga recept och det har känts väldigt peppande. Tills idag när jag satte mig och läste igenom recepthäftet. På andra sidan står det : Börja inte med Detox under en stressig period i livet. Eftersom man rensar ut gifter ur kroppen (och slutar med kaffe) så kan man få huvudvärk, ledvärk och influensaliknande symptom de första dagarna. Om 9 dagar tar jag min examen. På fredag har jag min sista 5-timmars salstenta. Jag tänker inte sluta med kaffe nu -  inte en chans. För några år sedan gjorde jag en vitaminfasta, det var jätteskönt och jag mådde verkligen jättebra av det. Men jag minns att jag blev dålig under tiden, jag hade dock för mig att det var i slutet. Men nu blir jag lite tveksam, det kanske är smartast att vänta i 9 dagar. Efter det är jag ledig i en vecka innan mina fristående kurser drar igång (jag söker jobb men eftersom det inte finns några så har jag sökt lite påbyggnadskurser i vår). Då blir det perfekt att startaDdetox. Fram tills dess ska jag testa recepten och prova på det lite. Men jag tänker inte sluta med kaffe än ;-)