mudhoney's

Tilly hatar att borsta tänderna och varje kväll har varit en blandning av diskussion, frustration, kamp och ibland tvångsborstning bara för att hon ska få det gjort. Så för några veckor sedan så såg min man på "The Doctors" där Kelly (den blonda i Beverly Hills, jag vet inte vad hon heter på riktigt) berättade om ett knep som hon använde på sina barn. Han testade det på våra barn och de hade tyckt det var så sjukt kul att de hade borstat tänderna tre gånger var innan de gick och la sig. Det går till typ såhär:

Man tar en grej, helst något som tål vatten, typ en duplobit eller något. Sedan tar man den i ena handen och sveper över andra så att barnet tror att man tar den (ni vet sådär som man gör när man trollar bort saker). Sedan låtsas man att man kastar in saken i barnets mun och att man måste jaga den med tandborsten " Oj, nu sprang den upp, hoppsan nu sprang den över till andra sidan osv" Sedan ber man barnet spotta ut den men då kommer den ju såklart inte. Då ber man att få titta i munnen igen och utbrister att " Oj, den sitter visst fast, vi måste borsta lite noggrannare där bak så vi får loss den". Sedan säger man att man är färdig och ber barnet spotta. Samtidigt som barnet spottar så kastar man grejen (som man har haft i andra handen hela tiden) över axeln på barnet så den åker ut i handfatet. Barnet jublar och vill borsta tänderna igen. Skitbra knep och så fort det nämns tandborstning här hemma så slåss ungarna om vem som ska få borsta tänderna först ;-)

I alla fall, det roliga i den här historien är att min man inte hittade något lämpligt att använda så han dök ner i barnens påse med plastmat, sånt som de leker med i sitt plastkök. Det första han får tag i är en broccolikvist.

Så efter någon vecka så försvann broccolin. Inte mig emot eftersom broccoli kändes lite ofräscht i sammanhanget. Jag tog istället en duploblomma och det funkade hur bra som helst det med :-) Så idag så kommer Tilly ut från toaletten, helt överlycklig - och ropar " Jag hitta bockoli!!!" Då hade hon hittat den i en burk i badrumsskåpet. Så när vi skulle borta tänderna idag så ville hon hellre ha broccolin än den fräscha blomman. Ursprungsgrjen liksom. jaja, vi får fortsätta att jaga broccolin då.

Tilly fick en docka av grannen igår. En pojkdocka med snopp. Hon är så fascinerad! Det första hon sa när hon såg den var : Han har nopp!!! Följt av världens leende.

Idag bär hon runt på den hela tiden, då och då stannar hon upp leken och börjar skratta: Hahaha, han har nopp :-D

Fan vilken tur att hon fick en docka med snopp, då kanske fascinationen hinner lägga sig tills hon börjar skolan.

Alltså, mina barn... Eller jag misstänker att det är Lia som ligger bakom hela sprattet.

Idag när jag hämtade barnen på dagis så hade ordinarie personal möte så därför hade de kallat in en kille från en annan avdelning som skulle ha koll på mina barn. Av någon anledning var det alltså bara mina barn kvar på avdelningen då. När jag kommer in möter jag en strålande glad man som glatt berättar att han har lärt Isabella att dansa bugg. Jaha, tänkte jag för mig själv, han måste ha sagt fel eller så pratar han om något annat barn. Men han fortsatte att berätta att Salina minsann också hade dansat men Isabella hade tydligen varit jätteduktig. Salina hade precis kissat på toaletten och hon hade ätit jättebra. Va fan, tänkte jag, vad håller han på med? Det här är en trevlig men ganska förvirrad man. För något år sedan kom jag in på dagis när han precis kom ut från toaletten med Tilly och säger att han precis har bytt blöja på HONOM.  Visst, hon hade ganska lite hår då men kom igen, han hade PRECIS bytt blöja på henne… I  alla fall, jag var tvungen att fråga varför han kallade dem för Isabella och Salina när de inte alls heter så. - Men, vad heter de då? säger han och ser helt förvirrad ut. - Hon...där (pekar på Lia), säger att hon heter Isabella och att hennes lillasyster heter Salina. Lia ser helt oskyldig ut och jag fattar vad det är som har hänt. Lia vill ju väldigt gärna heta Isabella så hon brukar låtsas att hon heter det - och att alla hennes dockor heter det. Salina var dock nytt men Tilly spelade med och hade tydligen också sagt att hon hette Salina.

Lia  var på 4-årskontroll på BVC igår. Redan igår imorse hade hon deklarerat att hon minsann inte skulle ta någon spruta och att hon verkligen, verkligen inte skulle mäta sig. Däremot var hon helt ok med att hon skulle lägga pussel ( som på 3-årskontrollen för den mindes hon) och rita streckgubbar. Att hon skulle rita streckgubbar visste jag för det hade jag hört att man gör på 4-årskontrollen så självklart så fick jag sätta mig kvällen före, innan läggdags och kolla så hon verkligen kan det för jag minns inte sist vi ritade ihop. Det blev en typisk huvudfoting med långt hår ” som en prinsessa” och jag behövde alltså inte skämmas för att jag inte ritar med mitt barn tillräckligt mycket. Perfekt. Inte för att det spelar någon roll om hon inte hade levt upp till en ”4-åringsnivå” men av någon sjuk anledning så blir det alltid lite prestige med årskontroller på bvc.

Igår då. Jag hämtade barnen på dagis och Lia berättade återigen att – mäta sig kunde jag bara glömma. Att hon skulle slippa spruta hade jag redan lyckats övertyga henne om. Framme på BVC plockade tanten fram en väska med Pippi på.

-Vet du vem den här flickan är? Och innan Lia ens hinner öppna munnen så bufflar sig Tilly fram till väskan och gapar” Pippi långtumpa!!!!”

Ja skitbra Tilly, du får vänta 2 år på din 4-årskontroll och så fick hon ett tråkigt playmobilhus att leka med ( kul i ungefär 22 sekunder).

Lia blir ombedd att rita en gubbe på ett papper (yes, den kan vi!) så hon greppar pennan och skriver sitt namn, baklänges men va fan, och bvc-tanten studsar högt av förtjusning. Lia fortsätter sedan att rita en gubbe, eller prinsessa som hon föredrog att kalla den. En jättefin huvudfoting med långt hår blev det och just när jag skulle spricka av stolthet börjar hon febrilt dutta med den röda pennan över prinsessans ansikte och ner över pinnbenen. – ”Vad gör du nu för något!?” - ”Regnar det?”- försöker den pedagogiska bvc-tanten med.

– ”Nä, det är blod”, säger Lia.

Men va faaaan, det som hade gått så bra, jag liksom såg OK-stämpeln framför mig och så gör hon en nedblodad prinsessa. Skit också. Vilka psykologiska slutsatser tänkte bvc-tanten dra nu då?

– ”Det är blod, hon har skadat sig på sitt jobb” fortsätter Lia.

Hon brukar skylla det mesta på ”sitt jobb” och ”sin skola” nu för tiden. Så fort något händer så har det hänt där och så har ”Isabella, Sissi och Bischi” varit uppviglare. Underbara fantasivärld men det såg nog inte så himla bra ut. Det är bara att hoppas på att bvc-tanten har träffat på fantasifulla 4-åringar förr.

Efter den morbida teckningen var det dags för syntest. Lia fick ett ark med bokstäver. Tanken var att bvc-tanten skulle peka på en bokstav på syntesttavlan ( nä jag vet inte vad den kallas) och sedan skulle Lia peka på rätt bokstav på arken för att visa att hon kan se. Så blev det inte. Lia la arket åt sidan och började istället läsa rakt ut vad det stod: ”H, T, O” osv. Jag sprack av stolthet igen. När hon kom till V så sa hon ” A upp och ner” för hon kan inte V men jag tyckte att hon var ganska påhittig :-) Underbara älskade 4-åring.