Så sant.
Det finns alltid lite ärlighet bakom ”jag skojar bara”. Lite kunskap bakom ”jag vet inte”. Lite känslor bakom ”jag bryr mig inte” och lite smärta bakom ”det är lugnt”.
Powerwalk!
Jag har varit ute och powerwalkat en timme i solen. Det var mysigt, skönt men ganska tråkigt.
Skogsgärdeseken
Idag satt jag och googlade efter utflyktsmål i vår närhet. Hittade den här beskrivningen:
"Hallands största ek. Eken är mellan 500 till 600 år gammal. Den är 8,33 meter i omkrets och har en diameter på 2,65 meter. Det berättas att man en gång dukade ett bord för sju personer inne i den stora eken."
Shit vad coolt tänkte jag och föreställde mig värsta Nalle Puh-trädet med guldiga blad i höstsolen, kanske en liten upptrampad stig som visar den enorma turismen som detta fantastiska träd drar till sig.
Typ:
Jag försökte googla för att se om det fanns några bilder men mystiken kring detta träd var stor. Det fanns inga bilder alls. Nu vet jag varför. Hade det funnits en bild så hade ingen åkt och kollat på trädjäveln.
Så med detta inlägg vill jag bara hjälpa att som googlar på SKOGSGÄRDESEKEN att se att det är en STUBBJÄVEL. Ingenstans i turistguiden stod det att "trädet" var dött sedan hundra år tillbaka.
Visst, det är ganska coolt och det är en väldigt imponerande stubbe ( den är absolut 2,65 cm i diameter men det är faaaan ungefär vad den är hög med) men det är som sagt en stubbe och inget träd.
90-talister...
Jag tycker att flashback är så otroligt underhållande. Jag vet att det är så mycket skit där så man borde egentligen inte sponsra sidan på något sätt. Men jag kan inte låta bli. I vanliga fall så följer jag brottsfallstrådarna eftersom det inte hymlas på samma sätt som på aftonbladet ( tack och lov så kommer inte allt som skrivs på flashback ut på aftonbladet för det hade varit katstrof). Men ibland sitter jag och slösurfar på alla dumma 90-talisttrådar. Som idag:
"Jag och en polare sitter och snackar skit på Ventrilo och nu undrar vi...
Skulle man kunna använda en kaffebryggare för att göra varm choklad? Alltså att man sätter Oboypulver istället för kaffepulver i filtret, och mjölk istället för vatten. Vågar inte testa, kaffebryggaren kanske exploderar."
Fantastiskt. Där sitter två små killar - på Ventrilo ( troligtvis med varsin joltcola i handen, lysdeoder i datorn och säger "epic fail" till allt. Jag HATAR nördar, förlåt) - och kommer på den här makalöst fantastiska idén. Är det inte alldeles underbart?
Svaren varierar och en del kommer med tips på hur det skulle kunna gå med "glesare filter" eller mjölkpulver blandat med oboy i filtret så att mjölken inte bränner fast när den värms (smart). Sedan kommer det här snillet och lägger fram dagens kommentar:
"Hur svårt är det att värma mjölk på en platta? Var inte en sådan ungkarl. Haffa en kvinna som kan göra oboy till dig ist."
Jag väger förresten 80 kilo, hipp, hipp hurra. Jag är ganska bra nu.
...
Gaaaaaaaaaaaah. Jävla skit på mitt jobb igen. Jag blir så trött. Jag hade verkligen behövt få ur mig allt men det går ju inte. Sneglar ärligt talat på ams.se fast att jag inte vill. Mitt jobb ÄR så himla bra egentligen men det är de här jävla anhöriga som är helt dumma i huvudet.
2011-10-12
Hurra, vad jag är bra. Nu är jag inne i en såndär bra period när jag inte fuskar och verkligen räknar och väger allt! Synd bara att jag precis kallade det för "period". Jävla hjärna. Typiskt. 81 kilo står vågen på nu. Det är fan inte ok men påväg åt rätt håll.
Den här veckan har vi middagsfrid och det är verkligen kanon när man räknar kalorier för att det är så mycket grönsaker. Oftast så funkar det att äta kött och grönsaker. När det är vegetariska rätter eller gratänger så får man vara väldigt noga med att räkna ut hur mycket det är per portion och sedan försöka dela upp den bäst man kan.
I förrgår åt vi lammfärsfyllda zucchinis med parmesan och tomatsås. Jag hoppade över bulgurn som min man hade till.
Bild snodd av Middagsfrid.
Igår ( och till lunch idag) gjorde jag vegetarisk lasagne med färskpasta.
Bild snodd av Middagsfrid
Ikväll blir det nog sej med parmesan och romanesco!
Skoproblem.
Jag har skoproblem. Allvarliga skoproblem. Jag tycker inte att skor är snygga. Eller jag tycker att en viss stil av skor är snygga men de skorna funkar inte när jag jobbar, då måste man kunna ha skor som är lite "finare". Jag har kollat igenom 70 sidor skor på ellos.se men jag är inte kär. Ingenting funkar till tajta jeans/leggins/svarta chinos. Allting är ugly och tantigt. Precis som väskmodet.
Ensamstående white-trash-mamma som har 40-årskris
Hästhov
Jag finner inga ord.
Haha, Madicken :-D
Dessa var nog de enda som jag kände kanske kunde funka men det känns fortfarande helt, helt fel. Jag skulle känna mig utklädd!
Jag vill ha de här!
Dessa är i och för sig lite roliga. Kanske. Fast de känns inte som jaaaaag.
Akward
Alltså, igår uppenbarade sig ett helt nytt problem för mig. Jag har precis ansökt efter personal till en av våra verksamheter. Jag satte ut en annons på arbetsförmedlingen och ställde ett krav (förutom ett par önskemål om personlighet). Tror ni inte att 100 av de 150 som sökte inte uppfyllde detta kravet?! Hur dumma är folk? Om jag säger att det är ett krav att vara utbildad så är det ju det. Jag kallade några på intervju men i princip alla var helt hjärndöda, vad är det för fel på människor som väljer vårdyrken? Är det att det är enkelt att få en titel? Inte alla givetvis, vi har flera fantastiska människor anställda. Det är kanske ingen av dem som kommer att komma med någon relativitetsteori men vad fan, det är ju sååå "1915" ändå.
Så igår, när jag stod i affären och kolade vilken skinka som innehöll minst kalorier så ser jag hur det kommer en kille emot mig, jag reflekterar inte direkt över det men så märker jag att han tittar på mig så jag kollar snabbt åt sidan och tyckte att jag kände igenom honom. Kunde dock inte placera varifrån men han såg knepig ut. Typ glad men osäker. Tittar tillbaka på skinkan och låter killen gå förbi för att sedan svänga runt en hylla - då inser jag att han har varit hos mig på intervju (och inte fått jobbet sen). Hur dum kände inte jag mig? Så himla obekvämt. Och så såg han sådär glad ut också, han måste hata mig.
Jag är grym
Jag är så kass på att blogga på helgen, jag har liksom fullt upp med att göra ingenting!
Nu är jag tillbaka på jobbet och här har jag också fullt upp med att göra ingenting men här sitter jag framför en dator medan jag inte gör någonting ( det är faktiskt inte helt sant det här men det är väldigt lugnt emellanåt).
I alla fall, jag har en stor nyhet: JAG KLARADE MIG I HELGEN!!! Jag flippade inte ur och jag höll mig inom min kalorigräns - trots att vi hade folk här både fredag och lördag. I am GRYM! Och det märks på vågen, tyvärr så ser jag ingenting men det kommer väl.
I morseåt jag en så himla god frukost! Jag älskar ju Mezeyoghurt men kalorierna drar iväg ganska snabbt där eftersom det är 120 kcal/100 gram. Och 100 gram är ingenting. Så idag tog jag 100 gram meze och fyllde på med 200 gram av den där miniyoggin björnbär med typ 35 kcal/ 100 gram. Och så hade jag på linfrön och 70 gram blåbär. Hallelujah!
Idag har jag med mig en grym matlåda också så nu går jag här och längtar till lunchen, fast att jag inte är hungrig än. Jag tog bild och allt men den den där blogg esse-appen är ju helt jävla värdelös så den funkar inte längre. Får se om jag kan få in den på något annat sätt sen. För jag vet att ni vill se den ;-)
I hate the world today
Vilken jävla skitdag. En massa strul på jobbet, som vanligt. Det är kunder som ställer helt orimliga krav som jag vägrar gå med på men som min chef försöker hitta idiotiska lösningar på så att det går att komma runt systemet. Det är inte olagligt men vi ser oseriösa ut om vi gör det. Men det bryr sig inte min chef om för huvudsaken är att det går bra för företaget. Jag är verksamhetschef och är den som i första han får ta den här smällen om det blir frågor. Så nu har jag sagt att jag vägrar. Vill han göra oseriösa saker så får han skriva under allt som rör det, jag håller mig utanför det och sköter vår verksamhet som det ska. Så nu hoppas jag att det håller...
Sedan hände det en tuff grej på Tillys förskola idag med. Som jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till. Jag får ont i magen bara jag tänker på det och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Hon hade gått iväg från gruppen på utflykten idag och inte kommit när de kallade på henne. Så en i personalen fick springa efter henne och hämta tillbaka henne. Då hade de diskuterat - i gruppen - vad man ska göra åt en sådan sak varpå några barn hade föreslagit att Tilly inte skulle få följa med nästa gång. Så en i personalen ringde mig på väg till ett (jättejätteviktigt) möte och frågade hur jag ställde mig till att Tilly skulle vara kvar på dagis nästa torsdag när hennes grupp har utflykt. Jag blev helt ställd, så kan man väl för fan inte göra? Utesluta en i gruppen på det sättet? Det är inte ok enligt skollagen och det är inte ok rent moraliskt. Men vad ska man göra åt att hon inte kommer när man kallar på henne? Jag vet inte. Men att inte låta henne följa med känns helt, helt fel i magen.
Boktips!
Haha, såg i sista sekund att autocorrect ville ändra boktips till bokskog. Tur att jag såg så ni slapp bli besvikna för här kommer ett boktips: intrång av david morell. Alltså magknipsobehaglig bok. Jag brukar mest läsa krymp sörplande (hahaha autocorrect igen, jag skulle skriva kriminalromaner) och verklighetsbaserad vardagstragik så detta är ett undantag. Den handlar om urbana utforskare som spenderar en natt på ett övergivet hotell. Och man får följa hela förloppet som i realtid. Den utspelar sig under åtta timmar, ungefär så lång tid som det tar att läsa boken. Så det känns nästan som att man är med. Nu ska jag läsa vidare!
Mat på Arlanda
Sitter på Arlanda och äter ciabatta med pesto och mozzarella. Det låter illa men jag tror att jag klarar mig ändå. Förutsatt att jag inte äter mer idag alltså. Det kan bli svårt för klockan är inte mycket... varför har de inte några sallader? Inte ens frukt liksom. Planet går om en timme så nu ska jag fortsätta att sitta här och glo på folk. Hurraaa.
Mobilbloggar
Är i Stockholm på ett möte för jobbet. En timme för tidigt så jag testar tekniken och mobilbloggar medan jag väntar på mina motståndare i wordfeud. Tack gode Gud för smartphones! Alldeles nyss satt jag på Arlanda. Med företagets visakort. Tur att man har ett samvete :D
Spiderman, Hello kitty och Batman.
Idag åkte Tilly till dagis som värsta reklampelaren i spiderman-kläder och hello kitty-strumpor. Och så satt hon och sjöng Batman-låten hela vägen. Sa jag att det är en halvtimmes bussresa till dagis? Nä just det. Hela vägen sjöng hon Batman.
Lunch
Klockan 12.30
Jag glömde lunchlåda till jobbet idag. Jag stekte kycklingfile igår och la i en lunchlåda men sedan glömde jag att göra något mer. Och så glömde jag det imorse med. Så nu sitter jag här och är hungrig. Jag försökte få min chef att köpa med sushi från stan men han visste inte om han skulle hinna. Restaurangen i byggnaden är ett skämt. Idag serveras
kycklingsoppa med avokado och
kålpudding med potatis. Och det serveras i stora plåtlådor som står och håller värmen mellan 11.30 och 14.00 så är man inte där 11.30 (vilket inte jag skulle vara idag eftersom klockan redan är för mycket) så är det inte bara äckligt utan också alldeles mosigt.
Den andra restaurangen som ligger i samma område men en liten bit bort är så jäkla bra. Där får man maten portionerad/serverad, riktiga kockar jobbar där och det är nästan bara ekologisk mat. Men det är smör, grädde och kolhydrater i MÄNGDER. Idag är det köttfärslimpa med tomatsås och rostat potatis. Visst hade jag kunnat strunta i potatisen men jag hade ändå inte haft någon som helst koll på hur många kalorier jag fick i mig. Så jag får skita i det.
Klockan 13.00
Nu är jag så hungrig att jag vill döda någon. Och min chef är tillbaka på kontoret - utan sushi.
Klockan 14.30
Min chef förstod att något var allvarligt fel när jag satt på kontoret och såg i kors. Så vi åkte till stan och käkade sushi. Sushi är bra för man kan utgå från att det är 33 kalorier i varje bit. Jag åt 9. Men struntade i riset på tre bitar för jag var ändå redan mätt. Perfekt.
Knarkets dag!
Idag är det kanelbullens dag. Det insåg jag när jag öppnade facebook/aftonbladet/blogg.se etc - internet överhuvudtaget. Blev inte alls sugen.
i-n-t-e a-l-l-s... Det måste vara fördelen med att missbruka någon olagligt (om man nu ska leta fördelar/nackdelar). Hur ofta går man in på aftonbladet och ser :"
Kokainets dag!" följt av en massa bilder på prydliga linor i olika längder och färger. Och kanske lite recept? " Blanda en del kokain med en del heroin och vips så har du en speedball - fem getingar rakt av, bjud in alla du känner! (Eller det kanske är expressen som har getingar?) Dessutom är det billigt. För pengarna som jag hade lyckats sno ihop en sats kanelbullar hade jag inte ens kännt av kokainet som gick att köpa för samma pengar. Och för pengarna som jag hade behövt för att känna av kokain hade jag nog dött av alla kanelbullar som jag hade kunnat köpa (och äta) för samma summa. Så det kanske går jämt ut i längden ändå.
Knappast. Men det är precis vad en sockermissbrukare får gå igenom - varje dag! Speciellt idag när det är kanelbullens dag. Och bilden knåpade jag såklart ihop i photoshop. Tänkte bara så att jag inte får en arg redaktör efter mig och sådär.En sockeravtändning,
alltså en riktigt sockeravtändning när man går ner till max 5% kolhydrater om dagen, går att likna vid en heroinavtändning (enligt närstående som har gått igenom båda). Dessutom vågar jag nästan säga att socker skadar kroppen mer. Sedan skadar säkerligen livstilen som heroinmissbruket medför mycket mer men som ämne så vågar jag nästan säga att socker är mer skadligt än heroin. Dessutom blir man smal av heroin.
Shit vad sen jag är.
Provisoriskt
Nu börjar jag få någon slags koll på hur man gör med designen. Hittade en bra mall på designadinblogg.se som jag gjorde om tills jag fattade vad allt var. Nu saknas bara header men jag har ändå ingen snygg så det kan lika gärna vara så länge. Ska försöka hitta en annan bakgrund också men det får bli en annan gång. Nu vet jag i alla fall hur man ändrar det :-)
Dagens...
Den här är överallt på facebook just nu. Den är ju egentligen inte speciellt poetiskt men jag gillar den. Så mycket att jag var tvungen att skriva ut den och sätta upp den på väggen :-D
osnygg blogg
Jag vet att min blogg ser hemsk ut men jag sitter och försöker förstå hur man ändrar allt. Skulle ändra headern med och så lyckades jag ta bort någon "del" av photoshop så nu kan jag inte starta programmet. Jag får se om jag kan få någon ordning på det när jag kommer hem ikväll!
Lunch
Sitter på jobbet och äter ungsbakad lax med brysselkål. Nu är ni avundsjuka va? Jag förstår det för det här var ju värsta lyxmåltiden. I love it...
Nä men seriöst, brysselkål är faktiskt gott men jag skulle haft det till något annat för det här gick inte ihop alls.
Imorse drack jag smoothie till frukost, ni vet smoothien jag blev snuvad på igår ;-)
Igår åt jag god mat, nästan lite LCHF faktiskt ;-)
Halloumi, bacon (så himla onödigt såhär i efterhand för kalorierna DROG iväg!) och strimlad zucchini. Strimlad zucchini är faktiskt ett jättebra alternativ till pasta. Man gör bara strimlor med en osthyvel eller potatisskalare, lägger i kokande vatten (med grönsaksbuljong i) och kokar en halv minut. Jättegott faktiskt. Och jämför man kalorier/kolhydrater med pasta så är det ju nästan så att man blir överlycklig.
En dag i taget?
En dag i taget kanske är ett bra motto... Så känns det inte som en evighet...
Idag tror jag att jag klarar mig. Står på 1288 kalorier (får äta 1300) och är nog mätt. Tror jag. Jag har så svårt att känna efter. Jag hade lätt kunnat gå och göra en smoothie men då hade jag trillat över gränsen. Inte mycket men lite och det är onödigt.
Det som är så himla löjligt är att jag hade kunnat dricka en smoothie bara jag hade gått ut och gått i 40 minuter. Men det orkar jag inte för nu har barnen precis somnat och jag ska äntligen få lägga mig i ett bad och tvätta håret som jag inte har gjort sedan i fredags.
Måste försöka planera in några pass på gymmet i veckan, det ska gå. Jag vet att det finns tid. Inte så mycket som min "allt eller inget-hjärna" vill men lite är bättre än inget. Lite är bättre än inget... Det är också något som jag borde bli bättre på att fatta.
Viktkurva sedan 2008
Ok, eftersom jag lite omedvetet tog det där första steget (och några till) i 12-stegsprogrammet (som är till för alkoholister och narkomaner i första hand men ska funka på alla sorters missbrukare) så tar jag ett till när jag ändå håller på. Jag lägger korten på bordet och visar exakt hur illa det är. Jag har klippt och klistrat i min kurva från viktklubb. Den börjar mitt i min stora viktnedgång eftersom jag inte blev medlem förrän när jag började träna, vilket var i juni 2008 och jag vägde 86 kilo.
Här är den hemska sanningen. Jag har aldrig sett det såhär förut, det här kanske kan få mig att vakna.
Confessions of a food-junkie.
Jag har INGEN självdisciplin. Eller den finns någonstans inom mig men just nu är jag helt av banan. De senaste två åren har jag kämpat som en idiot i perioder. Jag går in för det stenhårt första dagen och så håller det i i några dagar, max några veckor. Som någon jävla jojo-bantare. Det är ju patetiskt. Det räcker att jag fuskar en gång och så tror jag att det är kört så då är det lika bra att ge upp. Och så ger jag verkligen upp genom att trycka i mig skitmat i flera veckor. "För det är ju ändå kört". Jag är ju inte dum, jag vet ju att det inte funkar så. Det var som när jag vägde 110 kilo. Det är jävligt avlägset att väga 110 kilo och tro att man någonsin ska nå sin idealvikt på 60-65 kilo (jag vet inte vad jag har för idealvikt). Men jag minns att jag tänkte att: Sätter jag igång nu så har jag åtminstone kommit en bit på väg om ett halvår. Sätter jag inte igång nu så väger jag fortfarande 110, eller mer, om ett halvår. Sen så kom den där dagen när jag ställde mig på vågen och den visade 69 kilo (för längre än så kom jag inte innan det vände igen). Då var jag väldigt tacksam att jag hade tagit det där beslutet. För annars hade vågen visat 110 kilo den dagen med.
Ska sätta upp den här bilden på kylskåpet så slipper ni se den fler gånger ;-) Men när jag tittar på den så vet jag ju att jag KAN. Jag kan ju. Varför förstörde jag det? Och varför klarar jag inte det igen?
I Juli förra året vägde jag 72 kilo. I december förra året vägde jag 87 kilo. GÅR det ens?! Hur är det möjligt? Sedan har jag jojjat mellan 80 och 87 sedan dess, min viktkurva på viktklubb är bara pinsam att se. Och jag vet inte HUR många gånger jag har sagt " NU har jag hittat motivationen, NU ska jag fixa det. NU ska jag tillbaka och tänka rätt. NU har jag hittat rätt metod". Blaha, blaha, blaha. Jag kan knappt säga de orden längre, jag börjar nästan skratta åt mig själv för det är så patetiskt. LCHF kändes så jäkla rätt. Och ganska lätt. Men jag gick ner tre kilo snabbt och sedan stod det still. Och så var det enformigt. Sedan gick jag tillbaka till att räkna kalorier. Och det är egentligen det som funkar bäst för mig för då får jag äta allt. Förrförra veckan fixade jag jättebra men sedan kom fredagen och ungarnas fredagsmys. Jag KAN inte låta bli. ”Jag ska bara ta 25 g chips, det är 150 kalorier så jag klarar min gräns”. Men det gör jag ju inte. ”Ok, bara idag, så sköter jag mig imorgon” och så sätter jag i mig resten av påsen på 2000 kalorier. Döda mig. Sedan kommer lördagen med lördagsgodis. Och så trillar jag dit igen.
Sedan tar det tills onsdagen denna veckan innan jag återhämtar mig och börjar räkna kalorierna igen. Det fixar jag. Och jag fixar torsdagen med. Och jag fixar fan fredagen med trots att min mans kompis är här och alla beställer pizza och dricker cider. Då känner jag mig så jävla stolt och tror att det ska gå. Men så kommer lördagen. Och jag tänker ” Ok, bara idag, jag ska fan kunna ha en dag som jag får äta vad jag vill”. Så vi åker till "Godis på landet" och ALLT är gott. Och jag måste ha många av alla sorter för det är ju så jävla jobbigt att de tar slut (jag hatar verkligen mig själv). Så vi åker därifrån och trots att jag ”bara skulle ha lite” så väger min påse mer än resten av familjens påsar tillsammans... Och eftersom jag ändå har ”sabbat allt” så äter jag en alldeles för stor portion spagetti och köttfärssås. OCH två polarkakor med kantareller och skinka. Bara för att jag ska lyckas trycka i mig så mycket jag kan på min ”äta-vad-jag-vill-dag”. Jag hade så ont i huvudet av sockerchocken att jag knappt kunde somna sen. Och nu har jag världens bakfylleångest. Eller baksockerångest. Men jag har skött mig hittills idag.
Det är verkligen allt eller inget, jag måste missbruka något. Jag är en matknarkare. Det är ju det jag är.
Jag måste börja träna igen. Jag måste knarka träning istället. Det funkar bara jag kommer in i det (och nu skrattar jag åt mig själv igen). Hur många gånger har jag inte sagt det?
Annonser