mudhoney's

Idag skrev en gammal kompis till mig på facebookchatten. Vi gick estetisk musik på gymnasiet ihop och en kort period spelade vi i samma band. Han var med i det där gänget från när vi ordnade konserter 2000/2001. Han var ihop med någon kompis till mig också. Jag missade att han skrev och när jag väl såg det var han utloggad. Tack och lov för då fick jag betänketid på vad jag skulle svara. Han skrev något i stil med ” Hej, vad fina barn du har, jag är lite avundsjuk på det livet du lever med barn och familj”. Vad fan svarar man på det? Visst blir man smickrad och så men vad svarar man? ”Ja det förstår jag att du är, mitt liv är underbart” - kan man ju inte säga. ”Din tid kommer, du är så ung” – känns jävligt kliché dessutom så är vi inte så himla unga längre, vi är trots allt 27 år ;-)  Han lever fortfarande samma liv som vi levde då och som jag har förstått det så är han tillsammans med en av mina kompisars kompisar som håller i någon rockklubb där. Hon är yngre och jag gissar att hon inte är intresserad av barn som det är nu. Så det är ju drygt om han drömmer om familj då liksom…

Jag kan väl erkänna att jag är lite, lite, lite avundsjuk på honom med, det var en rolig period i livet. Men jag hade aldrig bytt bort det jag har nu mot det. Dessutom kanske det är skittråkigt i längden. Men som sagt, vad sjutton svarar man?!

Förresten, en helt annan, lite obekväm sak. Idag, när jag åkte bussen hem från skolan, satt det en gubbe bakom mig. Han måste ha haft typ tvångstankar eller något för han sa liksom allt jag gjorde. När min telefon ringde hörde jag hur han satt och upprepade ”telefon, telefon, telefon” för sig själv. När jag öppnade min väska så hörde jag ” väska, väska, väska”. När någon plingade, upprepade han ljudet. Det var lite obekvämt men ändå lite fascinerande och det var ganska svårt att inte fnissa lite för sig själv. Lite tragikomiskt sådär.