Malmö i mitt hjärta.
Igår kom vi fram till Malmö efter en sjukt smidig tågresa. Tåget var knökfullt, ingen tyckte att det var intrssant att lämna plats åt en överpackad (som i mycket packning - inte full) mamma med två små barn så vi fick sätta oss i de där vagnarna som bara har nedfälldbara stolar längst sidorna. Det gick ändå så himla bra! Barnen lekte Mamma, pappa barn nästan hela resan och när de inte lekte så åt de äpple som jag hade tagit med. En enda gång blev Lia sur för att hon inte fick köpa något från serveringsvagnen men det gick över fort. Hallelujah.
En sak dock. Bredvid oss satt ett par (tror jag, de kände varandra i alla fall). Han satt på rätt håll och stirrade ut genom fönstret men hon satt på sidan så att hon tittade mot oss och hade ryggen mot honom. Hela resan så grät hon. Inte hysteriskt men tårarna rann och hade hon varit ljushyad så hade hon förmodligen varit helt rödmosig. Killen pratade knappt med henne, han köpte en kopp kaffe som han gav till henne utan att säga något och när hon spillde ut den (stackars tjej, som om hon inte hade nog liksom) så hämtade han servetter och torkade upp det. Fy FAN vad nyfiken jag var. Hemskt va? Men Gud vad jag ville veta vad som hade hänt. Och så är man sådär typiskt Svensk och vågar inte fråga hur det är med henne. Hade hon varit ensam hade jag nog kunnat gå fram till henne dock.
De håller på att bygga om Centralen så de hade satt upp en stor vit vägg för att man skulle slippa se alla byggsnubbar. På den väggen var det skrivet en massa saker som jag tror var sånt som brukar glömmas kvar på tågen (paraply, vantar osv. På marken hade de målat rutor här och där som det stod olika saker i; reflektionsruta, flirtruta osv. Sånt händer bara i Malmö. Det är en anledning till att jag älskar Malmö. Inte stelt, inte trist. Varmt (förutom temperaturen, det var iskallt) och konstnärligt. Älskade Malmö.
Det var ganska mycket snö i Malmö. Det funkar aldrig bra ihop med innerstan. Det hade kunnat vara vitt snölandskap i Malmö, istället var det grått med vitt i träden. Det är ungefär 10 cm grå slush - överallt. Mindre älskade Malmö.
När vi kom fram skulle vi ta bussen hem till min mamma. Bussarna går precis utanför Centralen och hela vägen hem till min mamma. Dessutom går bussarna var 7:e minut och kostar 18 kr. Som upplagt för att resten av vår resa skull gå smidigt. På vår hållplats var det tre olika linjer. När vi kom ut till bussarna så var det vår buss som skulle gå först och vi hade 1 minuts väntetid. Perfekt. Vår buss kom inte. De andra två bussarna kom istället - 3 gånger! Vår buss kom fortfarande inte. Lia, ville leka i snöslasket, Tilly sparkade konstant av sig sina stövlar, kastade ner mössan och sin mjukiskatt - i snöslasket. Där sprack den perfekta resan. Efter 25 minuter behagade bussjäveln dyka upp. På bussen hittade Lia en snäll tant att prata med och Tilly fortsatte att sparka av sig skorna. 10 minuter senare var vi framme hos mamma. Eller rättare sagt min lillasyster (9 år) för hon var ledig från skolan men mammas skola (lärare) kör på in i det sista så hon jobbade såklart.
Min mormor kom och passade barnen så jag och syster kunde åka in till stan och köpa de sista julklapparna sedan kom Syster Sol (johanna) och hennes dotter och mamma och hälsade på.
Idag ska vi fira jul med Johannas familj ( våra mammor är bästa vänner) och min bror + flickvän så nu ska jag slå in julklappen till Johannas dotter innan Tilly hittar den och river upp förpackningen :-/
En sak dock. Bredvid oss satt ett par (tror jag, de kände varandra i alla fall). Han satt på rätt håll och stirrade ut genom fönstret men hon satt på sidan så att hon tittade mot oss och hade ryggen mot honom. Hela resan så grät hon. Inte hysteriskt men tårarna rann och hade hon varit ljushyad så hade hon förmodligen varit helt rödmosig. Killen pratade knappt med henne, han köpte en kopp kaffe som han gav till henne utan att säga något och när hon spillde ut den (stackars tjej, som om hon inte hade nog liksom) så hämtade han servetter och torkade upp det. Fy FAN vad nyfiken jag var. Hemskt va? Men Gud vad jag ville veta vad som hade hänt. Och så är man sådär typiskt Svensk och vågar inte fråga hur det är med henne. Hade hon varit ensam hade jag nog kunnat gå fram till henne dock.
De håller på att bygga om Centralen så de hade satt upp en stor vit vägg för att man skulle slippa se alla byggsnubbar. På den väggen var det skrivet en massa saker som jag tror var sånt som brukar glömmas kvar på tågen (paraply, vantar osv. På marken hade de målat rutor här och där som det stod olika saker i; reflektionsruta, flirtruta osv. Sånt händer bara i Malmö. Det är en anledning till att jag älskar Malmö. Inte stelt, inte trist. Varmt (förutom temperaturen, det var iskallt) och konstnärligt. Älskade Malmö.
Det var ganska mycket snö i Malmö. Det funkar aldrig bra ihop med innerstan. Det hade kunnat vara vitt snölandskap i Malmö, istället var det grått med vitt i träden. Det är ungefär 10 cm grå slush - överallt. Mindre älskade Malmö.
När vi kom fram skulle vi ta bussen hem till min mamma. Bussarna går precis utanför Centralen och hela vägen hem till min mamma. Dessutom går bussarna var 7:e minut och kostar 18 kr. Som upplagt för att resten av vår resa skull gå smidigt. På vår hållplats var det tre olika linjer. När vi kom ut till bussarna så var det vår buss som skulle gå först och vi hade 1 minuts väntetid. Perfekt. Vår buss kom inte. De andra två bussarna kom istället - 3 gånger! Vår buss kom fortfarande inte. Lia, ville leka i snöslasket, Tilly sparkade konstant av sig sina stövlar, kastade ner mössan och sin mjukiskatt - i snöslasket. Där sprack den perfekta resan. Efter 25 minuter behagade bussjäveln dyka upp. På bussen hittade Lia en snäll tant att prata med och Tilly fortsatte att sparka av sig skorna. 10 minuter senare var vi framme hos mamma. Eller rättare sagt min lillasyster (9 år) för hon var ledig från skolan men mammas skola (lärare) kör på in i det sista så hon jobbade såklart.
Min mormor kom och passade barnen så jag och syster kunde åka in till stan och köpa de sista julklapparna sedan kom Syster Sol (johanna) och hennes dotter och mamma och hälsade på.
Idag ska vi fira jul med Johannas familj ( våra mammor är bästa vänner) och min bror + flickvän så nu ska jag slå in julklappen till Johannas dotter innan Tilly hittar den och river upp förpackningen :-/
Kommentarer
Trackback
Annonser